Kasta böcker

Igår kväll satt jag med bokförläggaren Dorothea Bromberg och hennes redaktionschef Lena Pallin och diskuterade om jag skulle skriva en bok till.
En kort,enkel,inte för akademisk .Vi kastade tankar fram och tillbaka om denna bok,som kommer att bli en av många böcker som någon sedan vid en döstädning skall kasta bort.
Varför så negativa tankar ?
Vi skall flytta och då har jag lovat att rensa mitt ganska imponerande "bibliotek" med hälften.Alltså helt kallt kasta 3500 böcker.
Jag anser att böcker som jag läst är lika personliga som kalsonger och vill inte ha dem till antikvatriat, och såna har vi ändå inte i Östersund.
Så vi tog hem en stor container och nu har jag kastat.
Alla romaner och böcker som jag inte öppnat på fem år och som jag inte tror att jag skall läsa i framtiden åkte ner i plåtlådan.
Det är ungefär samma tanke som med gamla kläder .Kläder som jag inte rymts i på fem år kommer jag helle inte i nu.
Sånt som jag inte rört på fem år kastas.
Varför tvinga barnen att efter ens död se eländet?
Jag kastar Fagerberg,Dickens,Guillou och Mankell.
Jag kastar Selma Lgerlöf och jag kastar Somerset Maugham.Jag kastar Piraten och jag kastar Agatha Christie.Jag kastar Ken Follet och jag kastar alla dom andra.Ett par Biblar och Psalmböcker åker med.Trots att jag inte är religiös kändes det inte riktigt.
Jag bar en trave som jag läst under åren och kastar i lådan.Dom kändes tunga att bära.Nu ingår dom i mitt långtidsminne.Detta minne som lär lagra in 100 megabytes per dag hela livet.Och burna i en halvmeterslängd över huvudet när jag kastade dem kändes kunskapen tung.
Men jag har inte plågats av att bära samma kunskap kondenserad i hjärnan.
Men på något sätt mår jag ändå dåligt av att kasta böcker.
Frågan kan inte lämna mig.Är det egentligen någon mening att jag ska sätta mig och skriva en bok som i en framtid skall kastas i en container ?

Nisse Simonsson